Naturens enorma betydelse för barn i alla åldrar
är en självklarhet för alla aktiva naturvänner.
Men hur självklart är det utanför naturälskarens skara?
Vi, som har ett starkt naturintresse,
bör nog rätt ofta tänka igenom våra speciella självklarheter.
Vilka sakskäl kan vi dra fram för att t.ex. få berörda myndigheter att
på djupt allvar förstå viddens bedydelse för de yngsta?
Om vi grundligt särskådar vårt eget sunda naturförnuft
och lite fastare preciserar vårt ställningstagande för natur och därmed
mot förkonstling i barns närmiljö, så ökar säkert också möjligheterna att nå
och påverka andra än redan övertygade naturentusiaster.
Enligt barnstugeutredningen skall förskoleverksamheten ge förutsättningar för att varje barn fortlöpande utvecklar personlighetsområden som sitt "jag", sin "kommunikationsförmåga", och sin "begreppsbildning".
Personlighetsutvecklingen tar föhoppningsvis inte slut i 7- årsåldern. Vi vuxna bör nog då och då betrakta oss själva i detta tredelade utvecklingsperspektiv.
Jagutvecklingen
Hur uppfattar individen sig själv?
Hur utvecklas vår identitet?
Tillgång till och vistelse i levande natur ger förutsättningar för att två viktiga områden i jagutvecklingen
skall bli tillgodosedda: kroppsbehärskningen och direktupplevelser av olika livsformer.
Vi får inte förandliga jagutvecklingen så att kroppens skiftande behov glöms bort.
Kroppsbehärskning är helt enkelt en del av jaget.
Äkta natur och lek-och övningsplats för "kroppsjaget" kan inte överskattas. Inga konstruerade,
mästerligt arkitektoniskt utformade lekplatser - och de är ju inte många- kan någonsin ersätta berg,
kullar, stenar, stubbar, klätterträd, snår, stränder, ängar och skogar.
Direktupplevelser av olika livsformer
Barn identifierar sig lätt och spontant med vissa djur.
I deras sätt att bete sig mot djur kan vi förstå mycket av hur de tänker och känner.
Om vuxna för barn beskriver djur och självfallet också växter av alla slag, sakligt och känsligt, hjälper vi
barnen både till en vårdande attityd och till ökade möjligheter att utveckla den egna identiteten.
Pedagogiskt sett är det uppenbart en bra metod att via direktupplevelser av djur och växter grundlägga en ansvarskänsla för hela naturmijön.
Betraktat ur allmänmänskligt perspektiv är det livsnödvändigt att, så tidigt som möjligt hos individen, skapa
en fördjupad ekologisk medvetenhet om att alla levande varelser på olika sätt är beroende av varandra och av hela sin omgivning.
Människans möjligheter att påverka naturförloppen, de naturliga systemen är gränslösa på gott och ont.
Återkommer härnäst med Kommunikation. Hur samspelar individen med sin omgivning?
Källa: Utdrag från en förläsning, ( Lärarhögskolan.)
Tyvärr, glömt föreläsarens namn!
Hur samspelar individen med sin omgivning?
I komunikationen används bl a språk, miner, gester och kroppshållning.
Vuxna pratar gärna för mycket i umgänge med barn och det är inte ovanligt att barn mest får
höra tillsägelser och "föreläsningar" från de äldre. Vi har både som föräldrar, ledare och lärare
ibland en tendens att tala till barn i stället för med. När vi ställer frågor till barn bör vi så mycket som möjligt använda öppna frågor.
"Vad tycker du om...?," "Hur skulle ni göra..?", Vad tror du skulle inträffa om...?", Hur tänker du när nu..?,
"Hur smakar..?"
Öppna frågor kan besvaras på en mängd olika sätt och stärker fantasi och självkänsla. Slutna frågor kan bara besvaras i termer av rätt eller fel och leder lätt till att barnet försöker gissa rätt för att tillfredställa den vuxne.
Andra kommunikationsmedel än språket har stor verkan. Vårt sätt att t ex med ansiktsuttryck och kroppshållning visa vad vi tycker om "gulliga" eller "äckliga" djur, kan påverka barn lika mycket eller mer
än det vi säger om djuren.
Barn har ingen medfödd skräck eller ångest för djur och värderar dem inte enligt någon inbyggd naturskala.
Det är i kommunikation med människor i omgivningen som barn lär sig att tilldela djur egenskaper som kanske inte alls är sant "djuriska" utan förmänskligade och inte så sällan grovt fördomsfulla.
Vill vi att barn skall betrakta annorlunda människor nyanserat och sakligt, kan vi utnyttja jämförelsen mellan
mellan djurs kroppar och människornas kroppar och levadssätt. Det är ett gott hjälpmedel för att grunlägga insikten om att en biologisk sanning inte kan vara moralisk, varken ond eller god. barnen får sina värderingar direkt eller indirekt från vuxna.
Då är det viktigt att vi noga tänker efter vad våra värderingar grundar sig på.
Begreppsbildning
Hur lär man sig att förstå sin omgivning?
varje individ skaffar sig undan för undan en uppsättning av begrepp med vars hjälp omvärlden blir fattbar.Under utvevlingsåren genomgår begreppen många förändringar. I bästa fsll blir de alltmer förfinade och meningsfulla.
Det är svårt att definiera begrepp. Säger vi att begrepp är något som vi begriper kan det verka vitsigt i överkant, men ändå innehåller det en fundamental sanning.
Men vi får inte glömma att "begripa" har skiftande betydelse för olika individer och skiftar hos samma individ under olika utvecklingsstadier. Begreppen kan grupperas på olka sätt, t ex i rums-, tids-, föremåls-och orsaksbegrepp.
